Vill handla!
//Babymom - Ida
Hjärtslag!
Barnmorskan och jag passade på att boka lite nya tider. Vecka 20-21 blir nästa besök. Innan de är de ju ultraljud! Så spännande!
Idag fick jag höra något som är minst lika spännane...hjärtslag!! Hon frågade mig om jag ville testa att höra hjärtslagen men att de inte va säkert att man kunde höra dom såhär tidigt så jag sa "Visst vill jag prova de". Och visst hördes dom TYDLIGT! Hon sa att de lät jättebra. Snabba och fina slag. Barnet har en puls på ca 160 vilket är jättemycket men helt normalt! Det va en härlig känsla att för första gången höra ett "livstecken". Det varken syns på mig eller känns att jag e gravid så de blev en underbar "bekräftelse"! :D Som jag längtar efter detta barn!
Babymom - Ida
Jag kan visst ta nässpray
Jag hörde mig för lite och visst kan jag ta nässpray! Men inte mer än 10 dagar som det står på förpackningen. Det finns ju dom som tar sprayet längre men gravida ska akta sig för de. Så, jag får hålla på med nässprayet fram tills fredag men jag tror bara jag behöver de imorron också för jag känner hur det börjar lätta i näsan nu :)
Imorron är de så glukosbelastning så jag måste äta nått innan jag lägger mig så jag inte hungrar ihjäl imorron bitti! Efter besöket blir de brunch med Challe på stan!
//Babymom - Ida
Vecka 11 - Vad händer där inne?
Barnet
Nu kallas den lilla för foster i medicinska termer. Det mest kritiska utvecklingsstadiet är över. Fostret har lika stor kropp som huvud. Vid födseln är huvudet en fjärdedel av kroppens längd. Ansiktet är tydligt, utseendet formas och naglarna börjar växa fram. Fostret kan röra på sig. Fostret är ungefär lika stor som en normalstor clementin.
Längd huvud till stjärt 48 mm.
Mamma
Det är fortfarande för tidigt för att du ska känna fostret röra sig men du kan känna din livmoder precis ovanför ditt blygdben. En del gravida blir mindre illamående efter elva veckor. Nu börjar också blodmängden i din kropp att öka. En del känner svag värk i nedre delen av revbenen. Det är helt normalt.
När du är gravid behöver du mer kalk och järn än vanligt. Kalk eller kalcium behövs för utvecklingen av barnets benstomme och tänder. Järn är viktigt för blodbildningens skull, både för dig och för barnet. Framförallt behöver du extra järn under graviditetens sista hälft. Prata med din barnmorska.
Läkemedel
Det är bra att vara försiktig med läkemedel under graviditeten eftersom de flesta överförs till barnet via moderkakan. Det finns många knep att ta till istället för läkemedel. Har du till exempel värk eller ont i magen, pröva först med vila och avslappning för att se om det hjälper. Vid nästäppa kan du pröva koksaltlösning i näsan i första hand. Ibland måste du ta läkemedel. Tala då med din läkare eller barnmorska om hur du ska göra. Läs mer om läkemedel och graviditet under Sånt som kan påverka graviditeten, under menyn till vänster.
Jag som har nästäppa!
Men nu fick jag MEGA dålig samvete!! Jag har ju tatt nässpray nu i två tre dagar...Måste jag nu sluta med detta? Ohh, får prova koksaltlösning istället nu då.
Jag får verkligen SINNE på min näsa och denna förbannade förkylningen! Näsan är helt utsliten och jag kan snart inte snyta mig i papper utan måste nog ha silke...:S
Så - då va man inne i vecka 11! Jag längtar redan som en galning efter att få se vad det är för en liten krabat som lever inuti mig! :D
//Babymom - Ida
Illamåendet va inte pga graviditeten!
Glad jag e att jag inte mått illa en enda gång! :) Hoppas att resten av tiden blir lika behaglig!
//Babymom - Ida
Inskrivning hos barnmorskan
Inskrivningen tog en timme och det inefattade att göra en hel journal där mina och Jockes uppgifter skrivs in. Vi frågades ut om sjukdomar och en massa annat. Som ett förhör ungefär! ;) Blodprov togs också på mig...de va ju inte så spännande kan jag säga. Jag tar aldrig blodprov och jag vill inte göra de igen. Jag kunde nätt och jämt fylla ett rör men när de va dax för nästa va de som att blodet tog slut! Så hon fick "rota runt" lite i armen med nålen! Skönt ju! Nä, det blev inget blod från samma arm utan hon fick gott sticka i nästa...fuck asså...Där blev de ännu mer rotande än i första! Där fanns tydligen inget blod alls! Ähh, jag vet inte om de va hon som va kass eller vad men man tycker ju inte att de ska va så jävla svårt att ta ett simpelt litet blodprov...
Jag ska tillbaka dit på onsdag för att göra en glukosbelastning. Det innebär att de testar mig för graviditetsdiabetes. Eftersom min mamma är diabetiker så löper jag högre risk att drabbas av de så jag blev erbjuden att göra ett så tidigt som vecka 12. Annars görs de som rutin på alla vecka 28. Testet går till såhär: Jag får inte äta nått 8 timmar innan jag ska dit (ska vara där 8 på morronen). Där ska jag dricka nån äcklig sockerlösning...de rekomenderade att man tar med en citron som man kan pressa i så att de inte ska smaka så äckligt. Sen ska jag sitta där helt stilla (och viktigt att sitta helt stilla) i två timmar! Jaha...kul. Sitta där ashungrig och uttråkad kommer säkert bli jätte skoj! :P Men men, det ska göras.
Så, nu är jag i vecka 10+6 och går alltså in i vecka 11 imorron! Nu kan jag snart slappna av och sluta oroa mig för mycket för missfall...usch, gillar inte alls att säga ordet "missfall"...
Nu är det dax för frukost och sen jobb fram till kl 19. Jag ska stå och servera våfflor med sylt och grädde i maxiköket idag så jag tror att de kommer slinka in en och annan i min egen mun! :) *mums*
//Babymom - Ida
Vecka 10 - Vad händer där inne?
Barnet
Alla anlag till organ är i princip klara. Ett känsligt utvecklingsstadium har passerats.
Nu ska den lilla mest koncentrera sig på att växa och mogna.
Längd huvud till stjärt 37 mm.
Mamma
Brösten fortsätter att växa och det kan vara bra att börja använda en stöd-bh. Din livmoder har växt.
Risken för missfall är större under de första tolv veckorna, men oroa dig inte, det är inget du kan påverka. Lev sunt, ät bra, rör på dig och sov när du är trött.
Mina tankar
Det där med brösten märker jag av! De har vuxit sig väldigt stora (stora enligt mig som egentlgen har ganska små bröst) och snart är det nog dax att köpa en större storlek. Underbart! ;)
Visst oroar man sig också för missfall. Blev lite orolig i lördes när en kompis berättade om en kompis till henne som fått missfall i 3:dje månaden. Men jag försöker att inte tänka på att de kan inträffa utan siktar in mig på att allt kommer gå bra! Både jag och embryot (som ännu inte fått bemämningen foster/bebis) mår bra av att jag har en positiv inställning! :)
//Babymom - Ida
Krafterna behöver mer tid på sig att komma tillbaka...
Nu ska sminket av så man kan krypa ner i bingen! :)
//Babymom - Ida
Nu kom illamåendet...
Det började i fredagskväll när jag skulle gå o lägga mig. Jag kände mig ovanligt hängig och trött och när jag väl lagt mig ner började jag må illa. Jag tänkte "men va fan, inte ska de väl börja nu och jag som ska upp o jobba imorron bitti". Kl 01:30 vakande jag och mådde sjukt illa. Jag gick upp ur sängen, möttes av Jocke som ännu inte gått och lagt sig, gick in på toaletten och satte mig med huvudet i toan. Men inget kom upp...Illamåendet va outhärdligt och jag fick stoppa mina små fingrar i halsen för att lätta på trycket. Hoppas förresten att ni inte är äckelmagade! ;)
Så, efter de gick jag till sängs igen men inte så lättad som jag trodde. Jag kunde sova tills klockan ringde halv sex på morronen men när jag vaknade upptäckte jag till min förskräckelse att illamåendet va kvar..."FAN!! Jag måste jobba!!"
Wellwell, jag hasad mig upp, tog mig till jobb där jag messade Madde som jag jobbar med och frågade om hon kunde komma tidigare och det kunde hon, vilken ängel! Jag spydde en gång på jobb innan jag fick gå hem...sen låg jag deckad HELA dagen hemma på soffan! Jag sov nästan hela tiden för att slippa känna hur illa jag mådde. Jocke, älskade sambon, körde o köpte massor av underbara fruktsoppor till mig! Jag drack ett glas blåbärsdryck men som tyvärr inte fick stanna i min mage särskilt länge...Tryckte sedan i mig en banan, jag va fast besluten om att den misann skulle stanna nere! Och de gjorde den...med lite vilja så! ;)
På kvällen kom mina underbara vänner på middag och jag berättade den stora nyheten för dom men dom jäklarna hade genomskådat mig för längesen jag hade bara gått o väntat på att jag skulle säga de...Jaja, "women know" som de själva sa.
Idag mår jag bättre med jag känner fortfarande hur magen gör lite revolt. Jag har kunnat äta frukost dock! Underbart gott!
Idag blir de bara till att ta de lugnt och ta igen mina krafter så man orkar med en ny dag på jobb imorron!
//Babymom - Ida
Försöker komma i form
Idag när jag vaknade gick jag ut o powerwalkade i ungefär 45 minuter. Jag måste komma igång med min träning nu när vi snart ska ha en liten, det gör både den och mig gott! Ska släpa mig ner till gymmet snart också och lägga upp ett träningsprogram men de blir nog förr än senare om jag känner mig själv...det är så tråkigt att träna ensam!
Jag och Jocke va ute o gick igårkväll också och då började vi prata om namn till bebisen. Vi har några idéer, som jag inte kommer berätta nu, men man får ju se när den väl kommer ut vad det är för en person. Dels om det är en flicka eller pojke och vilket namn av de vi har diskuterat om passar in. Det kan ju hända att inget namn passar och att de blir ett helt annat! "Men du är ju ingen David, du är ju en Markus!" Man vet inte...:)
//Babymom - Ida
Vecka 9 - Vad händer där inne?
Barnet
Embryot börjar likna en människa. Käkarna är färdiga, munhåla och näsa förenas. Öron och näsa syns och ansiktet börjar se riktigt mänskligt ut. Halsen utvecklas. Fötterna är cirka två millimeter. Embryot blir mänskligare på flera sätt då det utvecklar känsel och reagerar på beröring. Det kan även få hicka. Svansen försvinner nu.
Längd huvud till stjärt 27 mm.
Flicka eller pojke
Varje cell i vår kropp innehåller en särskild genetisk kod uppbyggd av 46 kromosomer. Vi får hälften från mamma och hälften från pappa. De första 22 kromosomparen bestämmer psykiska och fysiska drag hos barnet. Det sista paret bestämmer könet. XY-kromosomer blir en kille, XX blir en tjej. Mamman kan bara ge X-kromosomer. Det är alltså pappan som bestämmer könet på barnet. Om fostret är en pojke utsätts det för en extrem påverkan på "grundmallen". Den naturliga gången är alltså att det blir en tjej. Om fostret ska bli en pojke utsätts det även för en enorm dos manligt könshormon. Det sker den här veckan.
//Babymom - Ida
Från början
V. 8+6.
På denna bild har gravidmagen inte börjat synas än men jag vill att ni ska hänga med utvecklingen redan från början! Laddar upp en ny bild vecka för vecka! Jag är såå exalterad! :)
Ser ni pigmentfläckarna på armen förresten? Jag läste att pigmentet kan förändras när man blir gravid så självklart ska mitt göra de! Men jag har blivit besparad ALLT illamående så jag är supertacksam för de! :D
//Babymom - Ida
Dagen som förändrade vardagen
Den 19 mars 2009 fick vi ett besked som varken jag eller min sambo var beredda på. Ett besked som skulle komma att förändra vår vardag och framtid. Vi fick veta att vi skulle bli föräldrar.
Här kommer ni att få läsa om den stora förändringen i vårat liv och hur vi har nått fram hit. Mina tankar och känslor kring att vara gravid.
Vi börjar med att berätta om mig/oss.
Jag är en 22 årig tjej som bor tillsammans med min underbara pojkvän/fästman Jocke sedan snart tre år tillbaka. Vi blev tillsammans sommaren 2005. Det va kärlek vid första ögonkastet för oss båda och sedan 2005 har vi varit tillsammans med ett eller annat gupp på vägen såklart! Vi förlovade oss den 24/6 2006 men bröt den igen i december då vi hade ett uppehåll på 3 veckor. Sedan uppehållet har vi varit tillsammans helhjärtat och den 16 juli 2008 förlovade vi oss igen och ringarna sitter stadigt på våra fingrar.
Nu ska vi alltså sätta ett nytt liv till världen och jag kunde inte vara lyckligare! Dock var graviditeten inte planerad. Jocke ville gärna vänta eftersom han är ett år yngre än mig, alltså 21 år i skrivande stund, men nu blev de inte som vi planerat men varken han eller jag kunde varit lyckligare över detta "miraklet". Det va nog ödet som blandade sig i och bestämde att vi skulle ha en liten nu.
Beskedet om graviditeten gjorde mig minst sagt chockad. Jag misstänkte att jag kunde vara gravid och köpte ett test. Jag tog detta när Jocke var på fotbollsträning och vad såg jag? Två TYDLIGA streck! Jag var utan tvekan med barn! Jag sprang fram och tillbaka i lägenheten som en yrpanna, skrattandes och gråtandes på samma gång! Alla tankar som kan fara runt i ett huvud...ja, de for runt! "Ska jag bli mamma?" "Jag som inte trodde att jag kunde bli gravid!!" "Jag MÅSTE berätta de för någon!"
Den som först fick veta om graviditeten var min bästa kompis i hela världen, Åsa. Tyvärr pluggar hon just nu utomlands så de fick bli en konferans via MSN. Hon började gråta av lycka! Ju mer jag pratade med henne desto mer fattade jag vad som verkligen va påväg att hända: Vi skulle bli föräldrar, PÅ RIKTIGT!
Jag började bli nervös...hur skulle jag säga detta till Jocke? Jag visste att han inte ville ha barn än så jag va skit nervös! När han väl kom hem kunde jag inte få fram ett ljud...jag bara kröp upp i hans famn och burrade in mig i hans armar. Han sa: "Vad är de?" Jag sa inget..."Men va konsigt du är" Jag sa bara "mmm..." Så sa han: "Vaddå? Är du med barn eller?" Jag burrade in mig längre och längre in..."Vaddå? E du de?" Jag sa: "mmm..." Han frågade en gång till. Då sa jag: "Ja." Han tittade på mig och utbrast ett "shhiiiit...." och så andades han tungt ut och in...
Efter att han smält de hela frågade jag honom vad han kände. Han sa att han inte kunde vara glad ännu, han var ju chockad, precis som jag varit till en början. Jag hade ju fått tid på mig att smälta och ta in de hela. Vi pratade lite och jag sa att jag kommer aldrig få för mig att göra abort och de vet han. Det gick någon timme och han började vänja sig vid tanken. Efter ett tag kom han ut från köket, tittade på mig och sa de mest underbara orden: "Du vet, jag brukar ju drömma om att vinna en massa miljoner kronor. Då får jag ett sånt lyckorus genom hela kroppen. Ett sånt rus fick jag nu". Jag älskar denna mannen! Det va hans sätt att tala om för mig att han är glad över att bli pappa!
Snart berättade vi för våra familjer och de blev hur lyckliga som helst! Mamma började gråta en skvätt och pappa pratade om hur han skulle bli morfar, som om han va jätte stolt! Jockes mamma fick ett smajl av glädje som inte ville lägga sig. Hela kvällen satt hon med ett leende och fick efter ett tag ont i käkarna av allt smilande! Jockes pappa blev gladare än jag trott. Eller inte gladare men han visade de mer än vad jag hade trott. Han gick raka vägen ut till köket för att brygga kaffe som han skulle ha för att blanda kaffe-bailys! Straight to the bar alltså! Sen blev de bomber och raketer (fyrvärkeritokig som han är).
Än vet inte alla i vår kompiskrets och vår släkt att vi ska ha barn eftersom jag tycker att de e för tidigt att berätta. Efter vecka 12 tycker jag de e okej att berätta för alla.
Så, jag är just nu i vecka 9+2. Så det är ju bara tre veckor kvar tills vi gör de offentligt!
Nu vill jag bara att magen ska börja synas så de känns mer "på riktigt".
Jag har aldrig varit lyckligare än just nu. Hur kan man älska något som ännu bara är en liten ärta? Mamma känslorna börjar redan infinna sig...
Bloggens utseende kommer vara helt vit fram tills att den lille krabaten kommit ut. Jag kör helt neutralt eftersom vi inte ska ta reda på könet innan den ligger på mitt bröst. Vi vill såklart bli överraskade!
Denna bloggen kommer bara handla om min graviditet och hur jag upplever allt runtomkring den. Min "vanliga" blogg kommer att finnas kvar tills bebisen är född, sen smäller jag ihop dom till en blogg istället. I min andra blogg kan du läsa om min vardag där jag inte kommer nämna så mycket om graviditeten.
Kom gärna med frågor och kommentarer! Jag svarar på ALLT! :)
//Babymom - Ida
