Uppochner
Humöret är något av ett jobbigt mysterium. Idag känner jag bara för att slå på grejer och brista ut i gråt! Tålamoder är som bortblåst och lusten till att göra något infinner sig inte...! Även om så är fallet ska jag/vi ta oss ur denna soffan och göra något vettigt av dagen. Jävla humörsvängningar, jag gillar er inte...
Humör upp, humör ner
Här sitter jag....
...och lovar att jag ska börja blogga igen...! Hm, inte så smart kanske eftersom jag inte börjat än!
Anledningen till att jag inte börjat igen är att jag inte vet hur jag ska blogga utan att jag blir för personlig och delar med mig för mycket av mitt liv. Jag vill inte att alla ska veta vad jag gör 24/7.
Det har hänt massor sedan jag skrev sist men vet inte hur mycket av det jag vill dela med mig av. Jag kan iaf säga så mycket att jag och Neo nu bor tillsammans med min A och hans fina son och är lyckliga!
Jag vill blogga igen för jag tycker om att skriva. Hur och när jag skriver får växa fram. Haha, så flummig jag känner mig! Måste vara kaffet ;)
Hej sålänge!
