Svar till Frida
Från det att vi kom in till förlossningen tills att Neo låg hos mig tog det 9½ timme :) Men det kändes som om de gick snabbare!
Värkarna va inte det värsta, det va ju när han skulle tryckas ut! Det kändes som om man skulle bajsa en MEGA tolle, haha! Men de va de värt såklart!
Jag behövde inte klippas, hon va där inne och pillade och "tryckte" upp de sista typ. Han ville ut snabbare än vad jag öppnade mig :)
//Babymom - Ida
Värkarna va inte det värsta, det va ju när han skulle tryckas ut! Det kändes som om man skulle bajsa en MEGA tolle, haha! Men de va de värt såklart!
Jag behövde inte klippas, hon va där inne och pillade och "tryckte" upp de sista typ. Han ville ut snabbare än vad jag öppnade mig :)
//Babymom - Ida
Förlossningsberättelse
Nu har jag nog en stund över så jag ska se om jag kan snickra ihop en förlossningsberättelse till er!
Det började på fredagskvällen den 13/11. Jag kände lite konstiga "krämpor" i ryggen och en aning i magen, nästan som mensvärk. Jag vågade inte tro att de skulle vara på gång så jag "ignorerade" de.
Fredagen blev lördag och jag började känna av mer i ryggen och magen men jag vågade fortfarande inte tro på att de va dax nu, jag visste ju inte om de va värkar eller inte.
Jag och Jocke körde upp på Väla för jag skulle köpa en del saker som jag skulle behöva till sjukhuset och tiden efter. Jag tänkte att de va lika bra att inhandla allt om de nu va så att de verkligen va dax!
Efter Väla åkte vi ut till Jockes mamma och pappa för Jocke skulle hjälpa till att sätta gips. Jag kände av mer och mer! Yippi! MEN, jag vågade FORTFARANDE inte tro att de va nu de skulle ske, jag ville inte bli besviken om de bara va förvärkar och eftersom man inte vatt med om en förlossning innan så har man ju ingen aning.
Jag förstod att de va på rikigt när vattnet plötsligt gick kl 20:30 på kvällen! Och som de gick! Jag hoppade upp ur soffan och fick ur mig "nu gick vattnet kan jag säga!". Jocke blev lite stirr och hans mamma blev SUPER glad! :) Jag gick in till toaletten och ställde mig i duschen och det bara forsade vatten! Jag trodde att de skulle bli snustorrt där inne, haha!
Jocke ringde förlossningen medan jag försökte få ordning på allt inne i duschen med att få på mig byxor men de va inte det lättaste! Helt plötsligt kom det en värk och då kom de ännu mer vatten! Det tog en stund innan jag kunde komma ut! :P
Förlossningstanten sa iaf att vi kunde komma in för en koll under kvällen men vi körde direkt upp :)
Väl inne på förlossningen fick jag ligga med CTG för att kolla att bebisen mådde bra och de gjorde den (han). Sen kom de in och kollade hur mycket jag va öppen och hade endast öppnat mig futtiga 1,5 cm...:/
Vi fick åka hem med piller, en insomningstablett och smärtstillande.
Väl hemma tilltog värkarna och under en del värkar kom de lite ljud ur min mun, haha!
Jocke va med mig under ALLA värkarna! Vilken klippa han va måste jag bara säga! Utan honom hade de vatt mycket värre än va de va.
Jocke föreslog att jag skulle ta alla tabletterna så jag kunde sova eftersom jag nog skulle behöva sömnen och herregud va rätt han hade i de!
Tabletterna for ner och efter en stund somnade både jag och Jocke på soffan och vaknade vid tre-tiden på natten igen. Vi gick då och la oss i sängen istället och vi sov till morronen. På förmiddagen ringde jag till förlossnigen eftersom jag skulle upp för en koll igen och skulle boka tid.
Kl 11 va va på förlossningen igen och de kollade en CTG kurva igen. Allt va bra och värkarna kom lite då och då. Jag trodde de skulle kolla hur öppen jag va men eftersom vattnet gått så ville de inte va där nere för mycket och "hålla på" eftersom de inte ville riskera att sprida bakerier in till bebben. Okej, vi fick åka hem igen.
Under eftermiddagen tilltog värkarna ordentligt och Jocke fick sitta med mig hela tiden och när värken kom kramade jag hans hand och de kändes mycket bättre.
Kl 17 sa jag till Jocke att jag inte pallade va hemma mer. Jag ringde upp och sa att jag ville komma in. Tanten sa att "kom du in men är du inte öppen tillräckligt så får du åka hem igen, tänk på de". Ja, vafan tänkte jag, jag ska in NU!
Vi kom in på förlossningen kl 17:30 och de kollade mig...Jag va öppen 3 cm. Hon frågade om jag ville stanna. Klart jag ville! Hon sa att man skulle vara 3 cm öppen för att få stanna. Yes!! Vilken tur jag hade!! :)
Hon satte på CTG igen (nu kan vi detta) och där fick jag ligga i denna hemska klädsel och nättrosor (fan vilka hemska trosor!!) men vem brydde sig om hur man såg ut, jag ska få en bebis snart!
Efter flera intensiva värkar frågade jag om smärtlindring och vi kom fram till att jag skulle prova lustgasen.
Drog mina första andetag i en värk och fy fan va full jag blev, wonderfull! Jag sa till Jocke att denna gillar jag och så började jag garva som FAN och Jocke med mig! Fan va kul jag hade! :)
Värkarna tilltog och lustgasen va inte lika rolig längre men till stor hjälp, den hjälpte till att konsentrera sig på andningen och andningen gjorde så mycket gott! Andades man inte rätt gjorde de så mycket mer ont.
Efter en undersökning till va jag öppen 5 cm...herregus, bara 5 cm tänkte jag! Det gjode ju så ont nu, jag trodde de va nära och de trodde faktiskt sköterskorna också men nej.
Jag blev rekomenderad att sitta på en boll och luta mig mot sängen och så skönt de va! Man kunde liksom rulla med smärtorna.
Nu va de dax för en undersökning till och jag va öppen 8-9 cm. Nu började mina krystvärkar men jag fick inte krysta än för de visste inte hur han låg med huvudet. De ska ligga med näsan ner men hon hunde inte känna hur den lille krabaten låg så de fick in med en massa personal och läkare och skit! Jag blev nervös som fan och hade kraftiga värkar, gjorde ont som fan! Plus att jag va hög på lustgasen, jag släppte den inte ur min hand! :P
De kom till slut fram till att han låg rätt. Jag ville krysta men vågade inte. Sköterskan fick hjälpa mig att öppnas de sista centimetrarna, de va inte skönt! Jag krystade samtidigt som om typ tryckte eller vad hon höll på med där nere!
Nu va de nära men de fattade inte jag. Jag trodde att jag skulle bajsa så jag ville inte krysta, haha!
Upp med benstöden och grejer och sen va de bara att köra på! Jag hörde hur alla pratade ovanför huvudet på mig och Jocke frågade om jag fick krysta och de fick jag. Bra, de kunde de väl sagt till MIG inte till Jocke! Jag visste ju inte att jag fick göra de...
Jag har ingen aning om hur många krystvärkar eller hur lång tid de tog. Jocke sa att de gick ganska snabbt. Jag kunde inte fatta att jag låg där och kämpade, det kändes inte verkligt då. Jocke satt och hejade på och sa att "älskling, den kommer nu! tryck på!" Oj! Kommer den, tänkte jag! Jag fattade liksom inget! :P
Kl 03:06 den 16/11 kom han! Känslan när de la upp honom på magen...ja, lycka såklart! Jag kunde inte fatta hur söt han va! Hade jag och Jocke skapat en så söt unge?! Det tog en sekund innan jag visste vad de blev, Jocke sa bara "kolla pungen, det blev en kille!" Innan han sa de hade jag inte en tanke på vad de va för kön, jag såg bara mitt barn! :) Mitt underbara barn!
Nu va han här! Han fick ligga på mitt bröst tills de hade sytt klart mig. Jag trasades väl sönder ganska bra :P Inte för att jag kände de men ändå.
Väl klara där la de ner honom till mitt bröst och han började suga direkt! Låg där hur länge som helst och bara mös! Vi kunde inte sluta titta på honom såklart <3 Vi hade blivit mamma och pappa till världens finaste Neo!
//Babymom - Ida
Det började på fredagskvällen den 13/11. Jag kände lite konstiga "krämpor" i ryggen och en aning i magen, nästan som mensvärk. Jag vågade inte tro att de skulle vara på gång så jag "ignorerade" de.
Fredagen blev lördag och jag började känna av mer i ryggen och magen men jag vågade fortfarande inte tro på att de va dax nu, jag visste ju inte om de va värkar eller inte.
Jag och Jocke körde upp på Väla för jag skulle köpa en del saker som jag skulle behöva till sjukhuset och tiden efter. Jag tänkte att de va lika bra att inhandla allt om de nu va så att de verkligen va dax!
Efter Väla åkte vi ut till Jockes mamma och pappa för Jocke skulle hjälpa till att sätta gips. Jag kände av mer och mer! Yippi! MEN, jag vågade FORTFARANDE inte tro att de va nu de skulle ske, jag ville inte bli besviken om de bara va förvärkar och eftersom man inte vatt med om en förlossning innan så har man ju ingen aning.
Jag förstod att de va på rikigt när vattnet plötsligt gick kl 20:30 på kvällen! Och som de gick! Jag hoppade upp ur soffan och fick ur mig "nu gick vattnet kan jag säga!". Jocke blev lite stirr och hans mamma blev SUPER glad! :) Jag gick in till toaletten och ställde mig i duschen och det bara forsade vatten! Jag trodde att de skulle bli snustorrt där inne, haha!
Jocke ringde förlossningen medan jag försökte få ordning på allt inne i duschen med att få på mig byxor men de va inte det lättaste! Helt plötsligt kom det en värk och då kom de ännu mer vatten! Det tog en stund innan jag kunde komma ut! :P
Förlossningstanten sa iaf att vi kunde komma in för en koll under kvällen men vi körde direkt upp :)
Väl inne på förlossningen fick jag ligga med CTG för att kolla att bebisen mådde bra och de gjorde den (han). Sen kom de in och kollade hur mycket jag va öppen och hade endast öppnat mig futtiga 1,5 cm...:/
Vi fick åka hem med piller, en insomningstablett och smärtstillande.
Väl hemma tilltog värkarna och under en del värkar kom de lite ljud ur min mun, haha!
Jocke va med mig under ALLA värkarna! Vilken klippa han va måste jag bara säga! Utan honom hade de vatt mycket värre än va de va.
Jocke föreslog att jag skulle ta alla tabletterna så jag kunde sova eftersom jag nog skulle behöva sömnen och herregud va rätt han hade i de!
Tabletterna for ner och efter en stund somnade både jag och Jocke på soffan och vaknade vid tre-tiden på natten igen. Vi gick då och la oss i sängen istället och vi sov till morronen. På förmiddagen ringde jag till förlossnigen eftersom jag skulle upp för en koll igen och skulle boka tid.
Kl 11 va va på förlossningen igen och de kollade en CTG kurva igen. Allt va bra och värkarna kom lite då och då. Jag trodde de skulle kolla hur öppen jag va men eftersom vattnet gått så ville de inte va där nere för mycket och "hålla på" eftersom de inte ville riskera att sprida bakerier in till bebben. Okej, vi fick åka hem igen.
Under eftermiddagen tilltog värkarna ordentligt och Jocke fick sitta med mig hela tiden och när värken kom kramade jag hans hand och de kändes mycket bättre.
Kl 17 sa jag till Jocke att jag inte pallade va hemma mer. Jag ringde upp och sa att jag ville komma in. Tanten sa att "kom du in men är du inte öppen tillräckligt så får du åka hem igen, tänk på de". Ja, vafan tänkte jag, jag ska in NU!
Vi kom in på förlossningen kl 17:30 och de kollade mig...Jag va öppen 3 cm. Hon frågade om jag ville stanna. Klart jag ville! Hon sa att man skulle vara 3 cm öppen för att få stanna. Yes!! Vilken tur jag hade!! :)
Hon satte på CTG igen (nu kan vi detta) och där fick jag ligga i denna hemska klädsel och nättrosor (fan vilka hemska trosor!!) men vem brydde sig om hur man såg ut, jag ska få en bebis snart!
Efter flera intensiva värkar frågade jag om smärtlindring och vi kom fram till att jag skulle prova lustgasen.
Drog mina första andetag i en värk och fy fan va full jag blev, wonderfull! Jag sa till Jocke att denna gillar jag och så började jag garva som FAN och Jocke med mig! Fan va kul jag hade! :)
Värkarna tilltog och lustgasen va inte lika rolig längre men till stor hjälp, den hjälpte till att konsentrera sig på andningen och andningen gjorde så mycket gott! Andades man inte rätt gjorde de så mycket mer ont.
Efter en undersökning till va jag öppen 5 cm...herregus, bara 5 cm tänkte jag! Det gjode ju så ont nu, jag trodde de va nära och de trodde faktiskt sköterskorna också men nej.
Jag blev rekomenderad att sitta på en boll och luta mig mot sängen och så skönt de va! Man kunde liksom rulla med smärtorna.
Nu va de dax för en undersökning till och jag va öppen 8-9 cm. Nu började mina krystvärkar men jag fick inte krysta än för de visste inte hur han låg med huvudet. De ska ligga med näsan ner men hon hunde inte känna hur den lille krabaten låg så de fick in med en massa personal och läkare och skit! Jag blev nervös som fan och hade kraftiga värkar, gjorde ont som fan! Plus att jag va hög på lustgasen, jag släppte den inte ur min hand! :P
De kom till slut fram till att han låg rätt. Jag ville krysta men vågade inte. Sköterskan fick hjälpa mig att öppnas de sista centimetrarna, de va inte skönt! Jag krystade samtidigt som om typ tryckte eller vad hon höll på med där nere!
Nu va de nära men de fattade inte jag. Jag trodde att jag skulle bajsa så jag ville inte krysta, haha!
Upp med benstöden och grejer och sen va de bara att köra på! Jag hörde hur alla pratade ovanför huvudet på mig och Jocke frågade om jag fick krysta och de fick jag. Bra, de kunde de väl sagt till MIG inte till Jocke! Jag visste ju inte att jag fick göra de...
Jag har ingen aning om hur många krystvärkar eller hur lång tid de tog. Jocke sa att de gick ganska snabbt. Jag kunde inte fatta att jag låg där och kämpade, det kändes inte verkligt då. Jocke satt och hejade på och sa att "älskling, den kommer nu! tryck på!" Oj! Kommer den, tänkte jag! Jag fattade liksom inget! :P
Kl 03:06 den 16/11 kom han! Känslan när de la upp honom på magen...ja, lycka såklart! Jag kunde inte fatta hur söt han va! Hade jag och Jocke skapat en så söt unge?! Det tog en sekund innan jag visste vad de blev, Jocke sa bara "kolla pungen, det blev en kille!" Innan han sa de hade jag inte en tanke på vad de va för kön, jag såg bara mitt barn! :) Mitt underbara barn!
Nu va han här! Han fick ligga på mitt bröst tills de hade sytt klart mig. Jag trasades väl sönder ganska bra :P Inte för att jag kände de men ändå.
Väl klara där la de ner honom till mitt bröst och han började suga direkt! Låg där hur länge som helst och bara mös! Vi kunde inte sluta titta på honom såklart <3 Vi hade blivit mamma och pappa till världens finaste Neo!
//Babymom - Ida
