Min happytröja
Neo ville bara sova en litem stund innan och vaknade ledsen och trött som det brukar vara nuförtiden :-(
Jag fixade lunch till oss och jag fick faktiskt i Neo en hel burk barnmat! Stor succé! :-) Det är inte bara en massa elände vi har här hemma även om det känns som om den delen är överhängande...
Efter middagen packade jag in oss i bilen. Först var tanken att jag bara skulle ut o köra eftersom Neo va så trött så jag tänkte de kunde söva honom men det blev att vi körde ner till Center Syd i Löddeköpinge. Jag va tvungen att komma från väggarna lite med...
Och inte somnade Neo på vägen ner inte! Nä det gjorde han på vägen hem, 10 minuter innan vi va hemma! Så jag provade att lägga honom i sängen när vi kom hem men icke sa nicke, han ville vara vaken.
Nu har vi ätit (väldigt lite dock båda två) och jag sitter i soffan och Neo går runt soffbordet...Jag orkar inte underhålla honom just nu...Är nere i en svacka själv. När Neo är "jobbig" eller allt inte är som det brukar så blir jag nere och känslorna över allting kommer smygandes...
Det blir mer kännbart att Jocke inte finns mer...
Det är ganska kämpigt just nu men jag försöker vara positiv och tänka att det kommer bli bättre, det är bara extra jobbigt nu men snart kommer solen...Ibland funkar de att tänka så, ibland inte...
En sak jag alltid köper nere på Center Syd inne på NewYorker är denna t-shirten. Älskar dom och har 2 till liknande. 99:- är helt okej :-)
sv: ja klart jag kan locka håret på dig :D det är en ny locktång jag köpt som jag gjorde mina lockar med på nyår och nu på sandra! älskar den och fort går det :)
Du är duktig som kämpar! :) Glöm aldrig heller bort att det faktiskt är OK att vara i en svacka. Man behöver inte alltid tänka positivt och att "det kommer bli bra" för det är väldigt svårt när man mår dåligt och det finns en anledning till varför man inte kan tänka positivt... Det är OK! :)
pepp pepp pepp! Tror inte du anar, hur stark jag tycker du är! :))))
Det kommer att bli bättre som du själv skriver, men det kan ju kännas som en klen tröst när man inte mår så bra. Jag tror att många mår dåligt såhär mellan vinter och vår...oavsett sorg eller inte. Det känns liksom som ett "mellanläge". Man får föröka hitta ljusglimtarna...även om de ibland kan vara få. Snart lyser solen igen Ida, och jag hoppas att den kommer skina lite extra på dig:-)Det är du värd! Önskar så att jag kunde göra något för dig när jag läser din blogg...skickar över en styrkekram till dig iaf...Snart vänder det...hoppas vi va?!?
Jag tittade i ett gammalt fotoalbum. Min ene son fyllde år och då var även Jocke bjuden på hans kalas. Jocke var med på tre bilder.
Vill du se dem någon gång?
Vilket sammanträffande egentligen.
kramar Susanne
