Babymom

Usch, jag blir inte av med denna jobbiga förkylning! Näsan är igenbommad och rösten är inte min vanliga...Som tur är har jag ju orken ändå att göra allt som ska göras; jobba, tvätta, städa, diska, ta hand om Neo, jobba, äta, städa och så tvätta lite till!!


Jag behöver en paus från allt mitt vardagsslit och den pausen kommer snart...BALI!
Jag längtar också efter min syster som jag ska träffa där nere! Har inte träffat henne på över 2 månader! De har aldrig hänt! Snart sis, då ska vi njuuuta av Bali tillsammans!


Jag har fått tillbaka mitt sötsug också! Attans! Träningen har ju helt kommit av sig nu i takt med alla sjukdomar...:( Och ingen träning är lika med en deprimerad Ida och det är lika med ääääääta!
Jag hoppas att jag hinner träna nån gång till innan jag/vi reser men just nu ser de mörkt ut...
Känns som om jag har tappat bort mig lite...Vet inte hur jag ska beskriva de...känner mig aningen vilsen i allt!

Men ibland är de ju så! Livet kan inte vara på topp HELA tiden...tyvärr! Men skillnaden är att jag kämpar på och ler trots allt, det måste man! Mina downs kommer just nu ofta och plötsligt och i korta intervaller! Hmm, skumt de där...

Detta blev nog ett aningens förvirrat inlägg men det är så jag känner mig just nu...förvirrad! Vad är det jag vill egentligen? Jag vet inte...

Det jag vet är att jag måste göra de som känns bäst för mig...måste tänka på MINA känslor först...Det har en god vän sagt till mig :)