Babymom

...du ska veta att jag lider. Men jag kämpar på för vår sons skull...

Titta vilka fina kommentarer jag får ibland. Ta hand om de personerna åt mig, vaka över dem. De ger mig styrka att gå vidare. Vilka otroligt fina människor de finns. Utan deras stöd är jag inget. Det är alla små gester som gör att jag kan le varje dag, trots att du inte finns hos oss.

Anonym om Jockes grav:

"Jag har länge velat skriva något till dig, men inget har verkat tillräckligt bra. Jag började läsa din blogg efter att en kompis till länkat dig i sin blogg och skrivit något om händelsen. Min pojkvän dog från mig, i en bilolycka. Vi va väldigt unga, och hade långt ifrån något så seriöst som du och Jocke. Men jag tror att jag har gått igenom en del av det du känner, jag känner igen mig i så mycket av det du skriver att du känner. Du är så oerhört stark! Jag är så glad att jag klickade mig in på din blogg, att jag får följa dig upp ur ditt helvete. Jag har varit deprimerad under 2 år nu, och du får mig att kämpa vidare, för klarar du dig ur en så här stor sak, så klarar jag mitt! Jag har berättat om dig för hela min familj, och 2 av mina systrar följer också din blogg. Nu, när jag ser dessa bilder, så gråter jag, som så många andra gånger när jag läst din blogg. Jag förstår inte hur du orkar ta dig igenom det här, men jag är glad att du gör det, även om jag inte känner dig. Du ger hopp åt så många där ute som förlorat någon. Jag önskar dig och din fina son all lycka i framtiden!"

KÄRLEK till alla mina läsare, ni ger mig ett otroligt STÖD.


(bild lånad från google.se)