Inte alls kul
Det är inte alls lika kul att pynta iår...:( Det fattas något...någon.
Det blir mer påtagligt en dag som denna...att jag är ensam och att Jocke inte finns här mer.
Det blir inte alls som jag vill så nu sitter jag bara i soffan och deppar. Har ingen julkänsla what so ever...:(
De va inte meningen att första julen i huset skulle bli såhär! Jocke ÄLSKADE julen och tjatade hela tiden om hur mycket han ville hålla julen hemma hos oss, i vårt nya hus. Så hade de kanske blivit om han inte dött...
Och Neo som är så stor nu, Jocke hade älskat att gå ut med honom i backen och åka pulka! Han sa hela tiden att han längtade tills han kunde busa med Neo, på riktigt...Nu blir det aldrig så...:(
Jag visste inte hur jobbig denna julen skulle bli men nu har jag fått ett smakprov och jag gillar de inte alls!
Jag saknar min Jocke nått enormt! Jag VILL inte vara ensam...Jag vill vara med honom! Jag vill att han ska vara med oss och mysa, pynta, åka pulka , baka pepperkakor...fira jul.
Jocke - mitt hjärta kommer aldrig sluta slå för DIG.
ycker du e så fruktansvärt stark...att gå igenom de du har gjort hade tagit knäcken på vem som helst....men du fortsätter kämpa.....du ger aldrig upp.....ville mest bara säga fy fan va du e bra :))
Jag hoppas ni får en fantastisk jul
ycker du e så fruktansvärt stark...att gå igenom de du har gjort hade tagit knäcken på vem som helst....men du fortsätter kämpa.....du ger aldrig upp.....ville mest bara säga fy fan va du e bra :))
Jag hoppas ni får en fantastisk jul
Jag tycker så synd om dig, men du har visat att du är en oerhört stark kvinna och kommer klara detta också även om det blir jobbigt. I dina senare inlägg skriver du vilka underbara vänner du har som verkligen ställer upp för dig.
Man får lov att bryta ihop för att kunna gå vidare.
Alla tankar till dig i dessa juletider. Kämpa på Ida!
Fick rysningar i hela kroppen när jag läste detta. Det är många som skulle gjort vad som helst för att få tillbaka Jocke. Klarar du detta så klarar du allt Ida! Jag står bakom dig, trots ingen av oss kan komma på varifrån vi känner igen varandra. Du och er fina son finns i mina tankar, starka du. Kram Helena
Jag tycker du är så otroligt stark!
jag förstår inte hur du hittar styrkan till att uppfostra din sån så bra som du gör!
Jag beundrar dig verkligen, och kan nog slå vad om att din kille ler där uppe i himlen! :)
Kramar.
Det värker i kroppen när jag läser hur du mår!! Kan inte det minsta föreställa mig det egentligen... Du är en stark tjej Ida med båda fötterna på jorden!!! Men även det starka måste få visa sig svag, och det är inget negativt!!! Läste även i det senare inlägget att du har fina vänner som kommer och tar "hand om" dig, dom växer verkligen inte på träd... Skönt att kunna luta sig på någon ibland! Ta hand om er, massa styrkekramar!
Läst igenom det mesta på din blogg och du må vara en av de starkaste människorna jag vet. Bara av att läsa dina inlägg om din förlorade Jocke gör mig gråtfärdig och ger mig rysningar i hela kroppen.
Jag önskar dig all lycka i framtiden, du verkar vara en helt underbar människa! Din son kommer bli underbar han med, det finns så mycket kärlek runt om honom. / Terese
