Intervallsömn

Inatt har lillkillen vaknat en gång i timmen och jag borde vara tröttare än jag känner mig. Tröttheten kommer antagligen slå till ikväll när soffan intas...Jag visste att det skulle vara svårt att vara ensamstående förälder men inte trodde jag att jag skulle tappa tålamodet så snabbt som jag gör...Ibland blir jag rädd, tänk om jag skadar Neo för att jag bli ledsen och frustrerad? Det ska inte mycket till för att jag ska "spåra ur"...Det är iofs inte så konstigt med tanke på den jobbiga situation jag hamnat i...Usch, jag behöver komma bort. Jag och Linda på jobb snackade om en resa senare i sommar och det är precis vad jag skulle behöva. Komma bort med en kompis på en liten smått galen resa...Att komma bort själv, utan barn. Få en paus från allt som jag annars måste göra själv...Rensa dessa tankarna som snurrar som satan i skallen! Nä, bort bort bort!!!

Kommentarer
Postat av: susanna

det låter som en kalasidé tycker jag! klart du ska satsa på det :) det skulle göra dig gott!

2010-05-26 @ 13:09:18
URL: http://amorina.blogg.se/
Postat av: Karolin

Om det är det du vill, så ser vi till att ordna det på ett eller annat sätt! :)

2010-05-26 @ 16:33:35
Postat av: Jessica

Klart du ska ut och resa! :) Du förtjänar det!

2010-05-26 @ 19:22:22
URL: http://krankenschwester.blogg.se/
Postat av: Cissi

Det är ok och HELT mänskligt att tappa humöret ibland. Min dotter föddes med öppen gomspalt och var mkt sjuk som bebis & fram till ca året. Låg mestadels på sjukhus. Hemma hade vi en 22 månaders kille som krävde sitt.. Jag glömmer aldrig sömnbristen & vad det krävde massa (och då var vi två) jag hade inte sovit på flera dygn mer än en timme hit & en timme dit, pappan skulle avlösa mig på sjukhuset för jag skulle sova hemma med våran son. Jag kom hem och tröttare fick man leta efter, vår son blev sjuk i vattenkoppor på kvällen och vakna 1000000 gånger på natten, jag vet inte vad som for i mig men jag kommer ihåg jag lyfte upp han ur sängen och höll honom i armarna och bara vråla "för helvete SOV" och skaka honom! Jag vakna till och fick ångest som inte går att beskriva och kan må dåligt av det än idag, 12 år senare. Min son kommer inte ihåg något av händelsen. Vill tillägga att jag inte skada han! Detta gjorde jag inte för skada han utan för jag var förtvivlad över vår sjuka dotter & sömnbrist och då funka inte hjärnan och det "stopp" en förälder har! Ida- Du känner inget omänskligt, du är ingen dålig mamma.. Du är en tjej i en hemsk sorg & förtvivlan. Men tro mig, du kommer få en vardag som funkar igen. Lämna bort Neo och ta en tid för dig själv, en resa som du skriver ex. Neo har det bra dit du lämnar han och han får tillbaka en mamma med mer ork och tålamod. En mamma som fått vila och sova sina timmar =) Ha aldrig ångest för dina val och bry dig inte om folks tycke.. Dina val är din och Neos framtid =)

2010-05-26 @ 22:53:48
Postat av: Anonym

Hej Ida!

Bra idé att åka bort tillsammans med en kompis och få lite distans till allt, så det tycker jag absolut att du skall göra och känn inte att du inte kan för att du har Neo, för man blir faktiskt en bättre mamma om man får lite egentid.

2010-05-27 @ 20:47:04
Postat av: nettan

lämna honom till oss en natt eller nått och bara stäng in dig och sov :)

2010-05-27 @ 21:08:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0