Väntar det värsta?

Jag va på Väla idag och fikade med Jessi, själv utan Neo och första gången sedan de otänkbara hände. Jag kan inte bara sitta hemma och stirra på tvn och väggarna utan får tvinga mig själv att komma ut. Jag va nära att börja gråta flera gånger...Tankar far runt i skallen och gör en tokig.

Underbart är det dock att komma hem till en underbart glad son. Jag tackar Gud (och Jocke) för att Neo är en så go och gla' liten unge. Älskar Neo mer än livet. Det är tack vare honom jag orkar leva vidare...

Ikväll får vi väl försöka få till någon form av "fredagsmys". Det är vad min älskade Jocke hade velat. Han hatade när jag mådde dåligt så jag kämpar för att försöka må bra så han kan sova lugnt.

Om det finns en himmel vet jag att du är där just nu, älskade!

Kommentarer
Postat av: Helena

Jag är säker på att det finns en himmel, livet kan ju inte bara ta slut utan jag tror att det fortsätter på något vis. De som inte är med oss levande längre är säkert med oss på annat vis, nära oss. Det är jag säker på.

2010-04-09 @ 17:47:32
Postat av: Anncha

Bra Ida, det är precis det du behöver komma ut lite och få annat att tänka på, försök göra lite fredagsmys tillsammans med Neo. Kämpa på tänker på Er.

2010-04-09 @ 18:45:40
Postat av: Anonym

hej ida. det är nu om något som du ska sörja och gråta. för du har blivit utsatt för något fruktansvärt som ingen annan kan föreställa sig. jag har sett att folk skriver att du är så stark och si och så. alla som klarar av att gå igenom och gå vidare är enormt starka och jätteviktiga förebilder för andra människor. men kom ihåg att gråta är en viktig del av i sorgearbetet. jag hoppas du tar till vara på dom ljusglimtar som en dag eventuellt kan erbjuda. hade folks tankar kunnat ge dej kraft och styrka hade nog det varit det minsta problemet, tyvärr fungerar det ju inte så som vi alla vet. jag tänker på dig ständigt.

2010-04-10 @ 10:27:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0