Ingen stark dag
Jag har så många som stöttar mig och talar om för mig att jag inte är ensam för de finns där. Varför känner jag mig då som världens mest ensamma människa? Jo, en bit av mig fattas och det är Jocke. Utan honom vid min sida är jag helt ensam och tom inuti. Även om jag omringas av en miljon människor är jag ändå ensam i själen.
Idag är jag inte en stark person utan en liten liten rädd och sorgsen flicka som saknar sin andra hälft...
Det är bra att gråta, att få ut allt.
Skriver som den över - Gråt, Det ska ut.
Har du slutat amma eller du fick fart på det igen? Hoppas att det funkar bra iaf! Kramar!
Bara gråt Ida...men gråt när andra ser, det är mer "effektivt", jag vet av erfarenhet. Ett "gråt" när någon tröstar "tömmer" bättre än 10 "ensamgråt"...om du förstår vad jag menar. Tyvärr är det så att man är ensam i sin sorg, fast man har människor omkring en som också sörjer, och stöttar...för ens innersta känslor kan ingen riktigt förstå till 100 %...Det är ok att vara svag, ingen förväntar sig något annat när man går igenom det du gör! Du kommer att ta dig genom detta, om än lite "tilltufsad" och med förändrad syn på livet. Kämpa på...och släpp ut både ilska och gråt...så ofta som det behövs!!! Tänker på dig!
Kan bara hålla med föregående talare. Låt det komma ut. Våga visa att du är svag. Kämpa på. Mina tankar går ofta till dig.
Den som är stark kan tillåta sig att gråta... Kram!
Jag känner inte dig och du känner inte mig, men jag vill säga att jag verkligen är ledsen för din skull och läser din blogg med en stor klump i halsen. Det finns inte någon som kan mätas med den man älskar även om vännerna finns där...jag tänker på dig!
