Babymom

...gör inte det hela bättre precis.

Idag ska Maysan ut o handla en massa och jag funderar på om jag och Neo ska hänga med. Vad ska vi annars göra liksom?

Jag drömde om dig inatt igen. Innan ville jag inget annat än drömma om dig mem nu vill jag nästan att det ska sluta...det är för jobbigt. Hela dagen blir liksom pajad...man går omkring med en omänsklig saknad, tänker på vad vi gått miste om...

Idag ska Maysan (svärmor) vara borta större delen av dagen så jag funderar på om jag skulle packas in mig själv och Neo i bilen senare och köra till mitt jobb och hälsa på. Behöver prata med dom om en del saker ändå. Ska ev börja jobba en dag i veckan from slutet av maj...

Inatt har jag drömt igen. Jag fick en omtänksam kram av DIG...Usch, det gör inte det hela lättare faktiskt...
Kanske därför jag mådde illa när jag gick upp imorse? Saknaden gör helt enkelt FÖR ont...

Nyfiken liten grabb som är med mamma vid datorn <3

Inatt har jag drömt en massa och de tror jag gjort att jag har en jobbig känsla i kroppen idag. Saknaden och smärtan är liksom lite extra påtaglig, just idag. Jag har inte lust med någonting alls.

Vädret börjar ordna upp sig utanför fönstret så vi ska nog ta en promenad till Familia och Cubus där det idag är 30% på allt. Jag har letat länge efter en ljus jeansjacka så jag ska kolla om det möjligtvis finns en där...


Hoppas du sovit gott inatt älskade. Neo har sovit jättegott! Kyss....

Är just nu hemma i huset och ska fixa lite. Lite tvätt som ska tvättas samt att jag tänkte försöka dammsuga...men klumpen i magen gör det hela så svårt. Känns meningslöst att hålla på nu när DU är borta. Allt jag gjorde här hemma innan var ju för VÅR skull, vem ska jag nu göra det för? Jag bor ju för f*n inte här längre...VILL inte bo eller vara här, det är för svårt. Mår aldrig bra av att vara här i VÅRT hus för de va ju vad de skulle vara, VÅRT hus. Vi tre skulle bli så lyckliga här men av någon anledning tyckte ödet annorlunda. Jag är så ledsen för DIN skull älskling, att DU inte får leva längre, det är inte rättvist. Jag hoppas dock att du inte känner någon smärta, vart du än är. Jag klarar inte om du är ledsen, det vet du. Och jag vet att du tycker det är skitjobbigt att se mig ledsen så jag försöker, för din skull, att inte vara de allt för ofta men ibland måste de ut för jag saknar dig så in i h*lvete, Jocke!! Förutom Neo var du den största gåvan jag fått i mitt liv, det va inte meningen att den skulle ryckas bort...

Tänker på dig ofta och önskar inget hellre än att du ska komma tillbaka till oss så vi kan bli en familj igen, så som de borde vara. Att allt ska bli som vanligt.

Usch, det är inte lätt att leva med ett brustet hjärta... 

Trots att lillkillen idag har feber (ca 38.8) är han lika glad som vanligt, dock aningen tröttare och sover för tillfället gott i sin säng.

Fick vatt inne en sväng i stan idag...va tvungen att betala Jockes räkningar...:(

Gud, hur kunde mitt liv bli såhär?
Jo, de ska jag berätta! Nån mother f*cker på Stängbetong har väl "glömt" att gjuta fast den satans förbannade väggen som rasade över min Jocke...Jag vet inget säkert än men en sak VET jag: Någon har gjort ett fruktansvärt stort fel och det har kostat en människa livet. Jag ska STÄMMA skiten ur den/dom som bär ansvaret!! Det ska svida rejält för någon...

Life sucks...

Idag ska min lille son få 5 månaders vaccinationen. Hoppas att han klarar sig från feber och annat denna gången också men jag har laddat med alvedon om det skulle behövas.


Inatt drömde jag att Jocke inte va död...men jag visste att han skulle dö, utan att han själv visste om de. Jag frågade honom vad han skulle vilja att jag tänkte på och gjorde ifall han skulle dö men jag kommer inte ihåg vad jag fick för svar...Skulle så gärna vilja prata med dig en sista gång så du kunde tala om för mig vad f*n jag ska ta mig till...! Men de kanske vi får en dag...snart...? Jag har börjat tro mer och mer på något bortom denna värld. När jag (vi) är redo kanske vi kan ta kontakt. Jag längtar så...


En väns gamla fotbollstränare körde på tisdagskvällen ihjäl sig när han krockade med en älg.
Vila i frid, Jonas.
Tänker på dig Jonte.

Detta året har börjar riktigt pissigt!! Nu får de vara nog...

Sitter här med Neo bredvid mig i soffan. Snart dax för mig att få lite frukost i magen.

Jag känner verkligen inte för att göra något idag...vill bara vara hemma och mysa med min son.
Men ev ska jag ut till Åsas mamma en runda...men jag får helt se hur jag känner. Just nu känns det tungt och jag orkar inte. Hon vill ju gärna att jag kommer och vill inte göra henne besviken men alla säger hela tiden att jag ska göra precis det jag känner för...jag kanske ska vara lite självisk idag?

Jag undrar om Neo börjar få lite tänder för han riktigt gnager på sina leksaker och blir arg när han inte får tugga på nått. Det kommer nog en liten bissing snart...

Hur ska jag orka med att bära med mig denna förlusten genom hela livet...?
Jocke - evigt saknad! <3

Idag saknade jag verkligen DINA kramar och DINA pussar...

Jag är som sagt ganska snurrig (mer nu än vanligt) men nu har jag ändrat datumet i texten ovanför så det blev rätt...

Tack för alla kommentarer och sympati...

Nu är begravningen avklarad och den va så tuff men fin. Men min Jocke ska inte ligga under jord utan bredvid mig i vår säng...
Jag tror jag ska ut till graven i kväll, själv. Har inte varit där sedan i fredags...

Usch undrar hur denna dagen skall sluta...Nu är det snart dax för begravning...Min tredje i ordningen och aldrig kunde jag vill tro att det skulle bli min älskade Jocke just denna gången...Mitt hjärta brister! Vet inte hur länge jag kan hålla mig flytande...är rädd att det går åt h*lvete ordentligt snart...

Idag har vi mycket på schemat vilket är skönt. Tankarna kan skingras en aning...

Vi ska hem till dagmamman som ska passa min Neo imorron så hon kan få lära känna honom lite och sen vidare till kyrkan för att lämna foto och musik...Efter de ska jag till Carro och fixa håret. Ska ha det platt tills imorron...

Carro har sin salong i stan så troligtvis blir det en runda i stan för mig, Neo och Mays efteråt.

Gäller att lägga sig i tid ikväll för att samla styrka inför morgondagen....

Tänker på dig älskling <3



När jag blir redo ska min ring sitta i samma kedja och när Neo blir stor (vuxen) ska han få pappas ring. Kommer nog ett tillfälle där jag känner att "nu är det dax" för Neo att få den.
Min ring kommer jag alltid ha kvar. Skulle aldrig kunna smälta ner varken min eller Jockes ring...

Jag har Jockes ring nära mig hela tiden, i en guldkedja runt halsen. Min egen ska hamna i samma kedja men det får bli när jag känner mig redo...

Ringen sitter fortfarande stadigt på fingret

(GOD) MORGON.

Här började denna morgonen tungt. Hade en liten gråtstund på toaletten. Va på gränsen till att spy också, varför vet jag inte och som tur va höll de sig nere. Hör nu hur Neo snackar med farmor och farfar där nere...jag ska snart gå ner och mysa med honom trots att jag legat och hållt om honom hela natten. Jag kan inte få för mycket "mor-son-kel"...

Idag ska det bli fint väder så jag hoppas att vi kan komma ut och njuta av de lite grann idag.

Snart är fredagen här och begravningen. Usch, jag hoppas att ingen behöver begrava sin älskade - precis när livet börjat. Dimman börjar så smått lätta men jag är rädd att det värsta väntar...

Nu på förmiddagen ska jag vara ensam med Neo en längre stund vilket jag inte varit sedan allt hemskt hände. Håll tummarna för att de onda tankarna och känslorna håller sig borta, okej?

God Morgon Jocke. Du fattas oss...enormt <3

För att inte bara sitta hemma och stirra på tvn tog vi oss idag ner till Löddeköpinge och Center Syd för att shoppa lite. Jag hittade massor inne på "NewYorker" som nu är min favvobutik. Allt jag provade passade som en smäck så allt fick följa med hem. Vad är pengar i sammanhanget liksom? Neo fick en sparkdräkt från Lindex.

Jocke - du är evigt saknad av mig. Det är inte rättvist att du bara skulle få leva i 22 år. Dock hann du med mer på de 22 åren än vad många hinner på en hel livstid. Jag är så glad att du och jag tillsammans levde livet fullt ut, varje dag. Du kommer ALLTID finnas i mitt hjärta och jag kommer ALLTID älska dig...DIN förevigt.

Idag är en riktigt dålig dag. Hålet i bröstet värker något enormt, började med tårar så fort vi (jag och Neo) vaknade i morse. Det bara kom liksom. Vissa dagar kan man bara inte gråta och andra kan man inte sluta...som idag.

Jag har så många som stöttar mig och talar om för mig att jag inte är ensam för de finns där. Varför känner jag mig då som världens mest ensamma människa? Jo, en bit av mig fattas och det är Jocke. Utan honom vid min sida är jag helt ensam och tom inuti. Även om jag omringas av en miljon människor är jag ändå ensam i själen.

Idag är jag inte en stark person utan en liten liten rädd och sorgsen flicka som saknar sin andra hälft...

Jag va på Väla idag och fikade med Jessi, själv utan Neo och första gången sedan de otänkbara hände. Jag kan inte bara sitta hemma och stirra på tvn och väggarna utan får tvinga mig själv att komma ut. Jag va nära att börja gråta flera gånger...Tankar far runt i skallen och gör en tokig.

Underbart är det dock att komma hem till en underbart glad son. Jag tackar Gud (och Jocke) för att Neo är en så go och gla' liten unge. Älskar Neo mer än livet. Det är tack vare honom jag orkar leva vidare...

Ikväll får vi väl försöka få till någon form av "fredagsmys". Det är vad min älskade Jocke hade velat. Han hatade när jag mådde dåligt så jag kämpar för att försöka må bra så han kan sova lugnt.

Om det finns en himmel vet jag att du är där just nu, älskade!

Kan man annat än le när man ser denna lille killen? Han är den som kommer göra att vi alla kommer ta oss igenom denna tuffa tiden...Jocke - tack för att du gav oss Neo <3

Idag fick jag se och ta på Jocke en sista gång. Fy, det va de värsta jag varit med om. Jag ville bara inte gå därifrån! Jag kysste hans läppar tills de blev så varma som jag minns! Hur FAN kunde de bli såhär? Satan va livet kan vara grymt!
Inte kunde jag väl tro att jag 23 år skulle mista mitt livs kärlek och pappan till min son...Min lille Neo får inte känna sin egna pappa...ORÄTTVIST!

JAG KOMMER ALLTID ÄLSKA DIG JOCKE OCH VI KOMMER HÅLLA DITT MINNE VID LIV GENOM ATT BERÄTTA OM DIG FÖR NEO VARJE DAG <3

Jag vill bara tacka för alla fina kommenater. De betyder mycket...

<3

Idag blir det en sån dag att ringa runt till alla möjliga ställen för att få rätt på allt det praktiska. Känns ganska bra att ha något att göra även om man önskar att man slapp göra sån skit och ha Jocke vid sidan om mig istället...

En dag kvar hjärtat...<3

@-----

Jag känner mig mer och mer arg över vad som hänt Jocke. Så onödigt. FAN ta de j*vlarna...

Man orkar lite mer och mer för varje dag som går. Idag va första dagen på två veckor som jag orkat diska Neos nappflaskor. Bara en sån grej är mega tung och jobbig.

Efter lite ledsamheter sover nu våran lillprins. Kvällarna är den bästa tiden för mig eftersom då är ytterligare en dag avklarad. På morgonen är det jobbigt, en helt ny dag...utan min Jocke. SNART det dock ONSDAG och jag ska pussa på dig min älskade. Visst längtar du lite extra tills dess, Jocke? Visst känner du värmen från mina läppar och hand?

För två veckor sedan döptes vår fina son Neo och då visste vi inte vilket grymt öde vi skulle gå till mötes 2 dagar senare...
Jag börjar nu känna mig mer och mer arg över vad som hänt för det verkar som om allt beror på mänskligt slarv och då INTE från min älskade Jockes sida. ALLT på de j*vla bygget verkar vara fel, ett riktigt fuskbygge. Polisen arbetar för att hitta de ansvariga men jag börjar mer och mer tvivla på deras förmåga att sätta dit de som är skyldiga, finns en del tvivelaktigheter i mycket...Kan dock lova dig JOCKE att vi ska göra allt i vår makt att hitta de som är skyldiga för din allt för tidiga död...

Idag ska jag och min son sova hos min mamma och pappa. Jag vet inte hur jag känner inför de, om jag vill eller inte men jag kan inte göra annat än prova. Vem vet, det kanske kommer kännas skönt.

Jag tänker hela tiden bakåt och det gör inte någonting bättre precis. Tänker att "ja för två veckor sedan gjorde vi detta och för en månad sedan detta..." Jag funderar på VARFÖR detta hände just min lilla familj. Det va inte såhär det skulle bli. Även om jag inte gråter och kan le och skratta ibland så försvinner inte den tomma känslan i magen, den som saknar Jocke något så enormt mycket och vårt underbara liv tillsammans. Allt va väl för bra för att vara sant...

Min lille son som inte får lära känna vad som skulle blivit den BÄSTA pappan i världen. Ni som kände Jocke vet att han skulle blivit en ROLIG pappa att vara med.

Jag hoppas innerligt att de som kommer på begravningen tar orden "färgglad klädsel" på ALLVAR! INGA deppiga svarta tråkiga kläder, det hade Jocke INTE velat se. Han älskade färgglada kläder och var en färgstark person så de som kommer med svart klädsel kommer jag bli arg på. På kroppen SKA åtminstonde ETT plagg vara färgglatt för att hedra och göra min älskade glad.

Jag blir rädd när jag tänker på framtiden. Jag blir rädd när jag tänker på hur perfekt Jocke egentligen va som sambo/fästman/pojkvän/pappa. Som Jockes mamma sa "du kommer jämföra alla med Jocke, så är det bara." Och visst, det är så sant...Och när man haft perfektion, levt med en man som enligt mig inte hade en enda dålig sida, hur hittar man då någon annan att leva med? För mig känns det bisarrt att tänka att jag någon gång ska va med någon annan men det är ju ett faktum, jag är ju bara 23 år.
Jocke VA verkligen den ultimala mannen. Han kliade mig på ryggen när jag ville (han kunde tom själv börja göra de utan att jag sagt något), han lagade UNDERBART god mat, han bråkade aldrig med mig, han ville alltid göra allting ordentligt, han fick mig att skratta, han bjöd ALLTID på sig själv, han städade och fixade. Vi delade liksom lika på ALLT (utom tvätten). Usch, nä...jag blir rädd. Han älskade alla och va lika älskad tillbaka.

Nu ska jag ta hand om allt själv. Min största fruktan och igår grät jag hela dagen för jag kände att jag kommer inte orka detta. Ett helt hem själv plus vår lilla guldklimp. Jocke va min klippa. Alla behöver en famn att krypa upp i när allt känns piss.

JOCKE. Du kommer alltid vara älskad av MIG. TACK för de 4½ åren du gav mig. VI ses igen på ONSDAG. Åter igen ska jag få pussa din mun och värma din hand! <3 Än finns DU fysiskt hos oss.

Jag och min älskade son kämpar på. Detta är det svåraste jag någonsin vatt med om.